Slampa? Jag? Aldrig. Alkolist? Jag? Det kommer inte att hända. Efter en fullständigt världelös kväll på jobbet igår bestämde jag mig för att gå och dra i mig lite alkohol i protest, och så klart ensam eftersom min vapendragare har lämnat mig för varmare breddgrader ett par veckor. Inga konstigheter att gå ut ensam när man kan mingla med dörrvakten och vet att alla man någonsin har känt i sitt liv, även fiender, är på samma ställe. Jag blev, som alltid, lite rund om fötterna efter ett x-antal centiliter ren sprit och ett par öl och skulle styra en härlig eftermacka. Jag ångrar att jag inte höll hov hemma hos mig själv. Kunde ha blivit helt fantastiskt. Jag samlade på mig ett okänt antal nummer till folk som skulle ha eftermacka och ville att jag skulle komma och lysa upp den med min närvaro men slutade istället hemma hos "tja kexet, står du här och smular?" där vi åt hamburgare, hånglade och lyssnade på Tracy Chapmans ljuva stämma. Vi begav oss till sängen och mannen ifråga snarkade så högt att jag trodde att jag skulle få tinitus så jag tog mina skor i handen och smög på tå ut. Sen tog jag en livliva och ringde en annan man som senare kom hem till mig och hånglade.
Förlåt mig fader för jag har syndat.