Man, I really hope you forgive me.

259691-149

Nu börjar äntligen människan i mig vakna till liv efter gårdagens bravader. Jag vaknade utanför Sollentuna. Är det möjligt? Jag måste sluta följa med okända män hem. Mitt sexuella behov är tydligen större än min rädsla för att bli våldtagen och styckad för att sedan bli lämnad i en buske att dö. Är det här anledningen till att jag borde ha en karl? Jag sumerar kvällen med ett av mina fyllesms; "Söder stängt. Vi ovänner. Kanske lyckas. Vi hoppade in i okänd taxi. Vi överlever kanske."

Bring it

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0