Pure Bullshit

Fula killar har aldrig varit my cup of tea. My cup of tea är killar med ett par år på nacken och rediga muskler. Inga plankor här inte, nej tack. Efter mycket tjat från mina vänner om att utsidan inte är allt och att jag faktiskt borde ge den här fula killen (som jag råkade träffa på när jag var ute och svirade) en chans så gjorde jag snällt som dem sa. Vid den här tidpunkten trodde jag att jag aldrig skulle kunna fatta tycke för en ful kille, och jag trodde i mitt stilla sinne att alla fula killar hade ett gott hjärta. Tji fick jag. Jag blev motbevisad på båda punkterna. Nu sitter jag här och är väldigt förbannad på denne man, och mig själv. Som tur är föll jag aldrig så hårt att jag blev kär. Jag ska numera bara dejta snygga killar. Jag har hellre en kille vars hiss inte går ända upp men som ser bra ut än en kille vars hiss inte går ända upp och samtidigt är ful för vad är det att ha?

Snart entrar en vän min lägenhet för lite söndagsmys med skitsnack framför Little miss sunshine med en skål popcorn. För en gångs skull tycker jag att det känns helt okay att sitta hemma. Det ska faktiskt bli riktigt skönt. Gårdagen har satt sina spår. Jag känner mig fruktansvärt sliten och jag har ett förlåt-samtal att ringa innan dagen är slut. Kanske sket jag i det blå skåpet igår, kanske inte. Det lär vi märka ikväll. Jag väntar med spänning.

"Jag är hemma nu om du vill veta var grabbarna håller hus och var inte deras fiende." HAHA. Jag är så jävla klockren! Ingen vet vad jag menade med mitt sms och den som förstod allra minst var nog mottagaren av detta sms.

Ikväll vill jag skita i att räkna points. Ikväll vill jag bli så full att jag inte vet vad jag heter. Jag vill bli dyngrak och hångla med en främmande människa för att dagen efter inse att jag inte ens vet vad han heter. Ikväll vill jag skapa intriger. Ikväll vill jag leva ut den sanna drama queen som bor inom mig som längtar efter att få komma ut. Ikväll vill jag bli så full att jag börjar att gorma och skrika. Ikväll vill jag bli full och dansa i otakt med musiken och samtidigt tro att jag är den snyggaste puman på hela stället. Ikväll vill jag helt enkelt bli snuskigt full.

Jag har grov separationsångest just nu. Jag vill lägga in musik på min älskade lilla skitmobil som vägrar samarbeta och den meddelar mig så fint att det inte går för att jag inte har någon plats. Den ber mig åtgärda saken. Jag nu gjort det och det fungerar fortfarande inte. Jag börjar tro att den vill att jag ska radera mina 1443 meddelanden i inkorgen. Jag vet inte riktigt om jag klarar av det. Kanske är det dags att släppa taget?

Jag har precis gjort alla mina morgonbestyr och klätt på mig. Nu ska jag straxt bege mig mot skolan för en ny uppfriskande dag med en härlig föreläsning på ett x-antal timmar. Jag ber till Gud att jag inte somnar av tristess. Been there, done that, got the t-shirt. Efter skolan ska jag på en ny jobbintervju vilket i ärlighetens namn känns ganska upplyftande även om jag har varit på ganska många den senaste tiden och fortfarande sitter här arbetslös, eller ptja.. arbetslös är jag ju faktiskt inte. Jag jobbar bara inte.

Jag har ingen aning hur många avsnitt av The Hills jag har missat sedan jag styrde min kosa till Indien men jag har en känsla av att det kan vara tre stycken i runda slängar. Nu har jag något att förgylla min alkoholfria helg med medans mina vänner försöker tjata med mig ut på äventyr. Det kommer inte happen, darling.

Idag ska jag spendera dagen i goda vänners sällskap. Allting för att undvika ett krogbesök. Igår var det nära att syndade. Hade det inte varit för att damen i dörren ville att jag skulle pynta 100 jävla riksdaler för att besöka en sketen nattklubb i en timme hade jag troligvis suttit här så där mysigt bakfull nu. Ikväll vankas dock ett nattklubbsbesök men då jag har min vapendragare genom alla tider vid min sida som håller pli på mig så jag ska nog klara av att hålla mig på det torra.

Jag känner mig inte så positivt inställd till att vara back home i kalla Sverige. Min resa till Indien var allt annat än dålig. Jag var allt för upptagen i fattigdomens rike för att kunna avlägga dagliga rapporter om alla äventyr vi begav oss ut på, och väl här hemma finns det inte plats och tid heller. Att avlägga en rejäl rapport om allting vi hade för oss där kommer att sluta i bokform. Jag kan säga så mycket som att det första jag gjorde när jag kom hem var att klicka mig in på SOS-barnbyar och blev fadder åt en lite knodd där ute någonstans..

Jag kan dock inte hålla mig från att berätta om lyxlivet vi levde ute i öknen i två dagar. Vi bodde på ett stort hotell i sviter. Vi fick tre sviter vid incheckningen - en för mig och min kompis, en för dem resterande tre pumorna och en svit att rocka loss i hela natten lång. Vi var dem enda gästerna på hotellet och personalen gjorde allting dem kunde för att behaga oss. Vi fick massage på rummet. Vi beställde roomservice och åt i sängen, och vi åt trerätters lunch och middag. Det bästa av allt var att allting var helt totalt fullständigt gratis. Känn på den ni.

Jag antar att jag måste göra någonting drastiskt i stil med att gifta mig och skaffa ett par ungjävlar för att lyckas hålla mig undan allt som har med alkoholhaltiga drycker att göra. Mitt inge-alkohol-löfte som jag avlade inför mina ärade klasskamrater igår känns redan nu påfrestande. Att missa helgens festligheter och alla skandaler som medföljer en vild utekväll är kanske okay om man gör någonting spännande som att upptäcka världen genom en galen jordenruntresa men det är inte okay att utebli på grund av att man sitter hemma och rullar tummarna. Vad gör alla Ni som inte är några partypeople på helgerna?