Pure Bullshit

Klockan är tjugo över sex. Det här är inte en okay tid att vara uppe. Jag tror jag aldrig har gått upp så här tidigt frivilligt förut, men har man pungat upp 11.000 spenar så det är inte okay att ligga hemma och sova heller. Nog om det för det här inlägget har nämligen en orsak. Jag behöver lätta på hjärtat för jag har ett jättestort problem.

Jag är så jävla ytlig så att jag skäms. Jag gör det, verkligen. Jag trodde inte att jag var speciellt ytlig utan mer bara mån om mitt eget utseende men sen så råkade jag hångla med en okänd man på dansgolvet förra veckan och blev bevisad motsatsen. Denne man hörde av sig dagen efter vilket chockade mig eftersom jag trodde att det bara var ett fyllehångel och ingenting annat. Han är rolig, trevlig och allt sånt där. Han är säkert muskulös också (jag minns inte helt hur hans kropp ser ut), och han är lång, men han är ful. Han är verkligen ful, och med ful menar jag jätteful. Han är så pass ful att jag inte vill dejta honom. Jag vet inte vad jag ska göra om han vill träffas igen. Jag borde för fan skjutas. Min mamma, min vapendragare i alla väder och hennes pojkvän har predikat för mig hur jag borde ge honom en chans och att utseende inte är allting. Jag har inte hjärta att säga att jag inte vill träffa honom för det är inte en giltig orsak.. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte, verkligen. Jag gillar att prata med honom, och jag blir glad över att hitta ett sms från honom. Det här är inte okay beteende av mig själv, inte alls. Vad ska jag göra?

Oj, det här blev ett långt inlägg och jag skulle kunna skriva ännu mer men jag måste börja klä på mig om jag ska hinna med min buss och allt sånt där. Erkänn att ni är jätteintresserade? Klart ni är, det vet jag. Haha..