You never were a friend of mine.
Jag är ruskigt dålig på att visa mina undersåtar uppskattning. Så dålig att det är pinsamt. Ibland är jag kanske till och med elak mot dom, men då är mitt försvar att dom antagligen förtjänar det. Inte kan jag väl gulla med någon som inte har alla hästar hemma för stunden? Idag slog det mig att jag faktiskt inte förstår hur vissa människor än idag, efter år av vänskap och elakheter, fortfarande står vid min sida. Samtidigt som denna tanke grodde i min hjärna började även en annan gro - hur kommer det sig att jag oftast är den som hör av mig? Jag vet att jag den senaste tiden har försummat mina vänner men cash is king tyvärr, och det är ingenting jag tänker hymla med. Vi vet väl alla vid det här laget att pengar, män och alkohol styr mitt liv? Det här är ingen bekännelse.
Bring it
Trackback