Pure Bullshit

Kommentarer till föregånde inlägg är överflödiga. Att jag mådde dålig är ingen tvekan om saken, men vad universitet och lärare hade med saken att göra har jag svårt att förstå. Vad mina vänner behagar så har jag för ett tag sen insett att det endast finns ett fåtal av alla mina vänner som jag kan luta min axel mot när livet tryter. Jag har för många bekanta och för få vänner. Självvalt, tyvärr. I föregående inlägg tror jag dock att jag syftade på att ingen svarade i telefonen och en av mina parhästar var inte hemma för att öppna sina armar åt mig när jag plingade på dörren. Jag känner mig fortfarande inte återställd efter denna incident men det går framåt. Snart är jag tillbaka på banan igen. Säkerligen med ny ångest men det är så jag jobbar. Jag avverkar en efter en i sökandet på en karl.