You'll never see me again.
Här ligger jag arg, ensam och naken i min säng medans radion endast spelar kärlekssånger. Kärlekssånger är inte någon ljuv stämma för mina öron idag. Jag kan inte sluta tänka på en av männen från helgens äventyr och det känns allt annat än bra. Jag har insett att jag är totalt handikappad när det kommer till tekniska saker och allt som har med verktyg att göra och att jag därav verkligen är i stort behov av någon som kan hjälpa mig. Jag betalar gärna i natura om du är snygg. Att blanda nytta med nöje har aldrig varit ett problem för mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Kan någon berätta det för mig?
And I'm here without you.
How do you like it?
Jag skäms så mycket att jag inte ens vill visa min vackra nuna ute idag men tyvärr så ska jag jobba i tolv timmar. Mellan jobben måste jag springa förbi farbror blå och fixa ett nytt leg. Eventuellt måste jag till Skatteverket först för att få ett papper på att jag existerar om jag inte hittar mitt här hemma. Kanske behöver man inte det pappret? Jag har ingen aning.. Jag blir tokig. Hur kan man bli så jävla pantad som jag? Jag borde för fan skjutas med ett skott i pannan. Jag ska nog tröstshoppa en fin jacka eller någonting idag. Kanske borde jag tröstshoppa ett nytt lås istället? Två okända människor springer runt med mina nycklar där ute någonstans. Jag har ju inte bara tappat bort ett par nycklar utan två par. TVÅ par.
And I messed it up.
Nu måste jag finna en man. Jag tror att det är det enda sättet för mig att hålla mig borta från kroglivet. Frågan är bara hur det ska gå till. Jag har varit singel hela mitt tvåsiffriga liv. Män är inte min starka sida. Någon som känner sig manad till att inneha titeln som min pojkvän?
And I am missing you, you know.
Någonstans mitt i nattens äventyr försvann min väska innehållandes bankomatkort, mobil, tamponger, nycklar, lite slantar och ett leg. Kvällen var inte ens bra? Återigen vaknade jag upp på okänd plats med okänd men ack så snygg man. Efter gårdagens bravader har jag nu bestämt mig för att dra mig tillbaka från strålkastarna och mitt liv som rockstjärna under en obestämd tid.
I love it when you lookin' at me.
I make walkin' look like modelin'.
Jag är slut som artist. Men som den sanna partyprinsessa som jag är så finns det ingenting som stoppar mig när jag är i full färd efter nya äventyr. Inte ens en natt med manligt sällskap och ingen sömn. Till min stora glädje ringde nyss min forna chef och berättade att jag kunde komma förbi för att inkassera lite pekunier att sätta sprätt på ikväll..
So I think I'm Queen Elizabeth.
När jag härligt onykter av tequila efter en dispyt med min parhäst siitter på toaletten på allas favoritställe insåg jag att jag faktiskt kanske inte har några riktiga vänner längre. Det är priset man får betala för att spela i dom högre divisionerna. I min fyllesorg fanns där ingen att ringa. Jag var ensam, full och arg. Jag löste det på ett sätt, det enda rätta; mer tequila och en man. Idag resulterar det i en ekande plånbok då jag drack upp en krona för mycket eller kanske två. Det hindrar dock inte mig från att köra ikväll igen. You hate 'cause I'm a rockstar, a pretty little problem.
Money makes the world go round.
Jag är lite bitter över att min dator crashade igår så att jag var tvungen att formatera om den och släppa taget om alla mina älskade bilder där jag är på tok för rund om fötterna och mest ser ut som en polsk hora (läs: alla mina fotografier från alla mina vilda kvällar med en drink i handen). Fast mest av allt är jag bitter över mitt CV. Det var helt klockrent och precis klart. Var mitt uppe i att bifoga det i ett mejl när datorn tackade för sig. Nu finns det ingenting annat att göra än att skriva ett ännu bättre. Kanske hinner jag skriva det idag innan jobbet. Kanske orkar jag skriva det imorgon om jag inte hinner idag. Om bakfyllan inte hänger över mig som ett grå moln på söndag kanske jag kan knepa ihop det då.. Jag har ingen lust men jag vill så gärna ha jobbet. För gärna. Varför vill dom inte bara ha en dum telefonintervju eller någonting enkelt?
I've mistaken you for somebody else, somebody who gave a damn.
Idag är jag bitter, och med all rätt. Jag avsäger mig den här dagen. En dag som inte ens borde existera för uppskattning ska visas trehundrajävlasextiofem dagar om året. Inte en.
Touch me in the morning.
"Ämne: sexy
Meddelande:
jag måste bara ha dig som min hemliga bortskämda älskarinna som jag kan träffa då och då, typ 2-3ggr/mån. Diskretion krävs dock, ska även överösa dig med dyrbara presenter, vad gör man inte för en snygg sexig tjej som du? Alex 0704-108787"
I can't stay sober.
Touch me like it's the last time.
När jag om sex timmar har masat mig ut för en morgonpromenad innan min nyttiga frukost så är det onsdag. Alla människor vet väl vad onsdag innebär vid den här tidpunkten? Galej så klart. Jag i egen hög person vill inte sitta hemma i soffan och mögla då jag är allt för ung för det, och eftersom jag är tokledig hela torsdagen men tydligen har alla mina vänner blivit gamla och gråa. Ingen, och då menar jag verkligen i n g e n, vill ut på spännande äventyr med mig av diverse konstiga anledningar så som fattigdom á la Kenya eller rädsla för polisen. Finns det inget roligt fobinamn som t.ex. Anablephobia (rädsla för att titta upp), Methyphobia (rädsla för alkohol), Caligynephobia (rädsla för vackra kvinnor) och Leukophobia (rädsla för färgen vit) för det? Om du känner för att ta ett par steg på dansgolvet och visa vad du går för är du välkommen att höra av dig eftersom mina vänner inte älskar mig längre..
If I had no more time would you cherish what we had?
I don't wanna miss a thing.
Som den sanna intrigmakerskan och skvallerbyttan jag är var jag självklart tvungen att göra ett sånt där töntigt test som alla bloggerskor på innelistan alltid annonserar ut i sina bloggar när jag såg att det handlade om självaste Gossip Girl. Jag önskar att jag ingick i en lite finare, lite bättre och framför allt lite mer dramatisk vännerkrets där alla vänskapsband var stormiga och skakiga. Tråkigt nog har jag insett att jag inte kan få allt här i världen. Det var väldigt länge sedan jag släppte ut min alldeles egen drama queen, kanske ska jag låta henne få komma ut och leka snart igen? I resultatet från testet skrev dom att jag inte var någon annan än självaste Blair. Om vi är lika? Avgör själv.
It really makes me wonder if I ever gave a fuck about you.
You never were a friend of mine.
Jag är ruskigt dålig på att visa mina undersåtar uppskattning. Så dålig att det är pinsamt. Ibland är jag kanske till och med elak mot dom, men då är mitt försvar att dom antagligen förtjänar det. Inte kan jag väl gulla med någon som inte har alla hästar hemma för stunden? Idag slog det mig att jag faktiskt inte förstår hur vissa människor än idag, efter år av vänskap och elakheter, fortfarande står vid min sida. Samtidigt som denna tanke grodde i min hjärna började även en annan gro - hur kommer det sig att jag oftast är den som hör av mig? Jag vet att jag den senaste tiden har försummat mina vänner men cash is king tyvärr, och det är ingenting jag tänker hymla med. Vi vet väl alla vid det här laget att pengar, män och alkohol styr mitt liv? Det här är ingen bekännelse.
Is he faithful to her? Hell no.
Everybody's got a drug dealer on speed dial.
Förlåt mig fader för jag har syndat.
This is how we do it.
Guitarr hero, vin och andra alkoholhaltiga drycker, choklad, high heels och en god vän - kan det bli bättre? Ikväll kan du återigen finna oss ute i vimlet.
